Bloggposter

"I think there is a world market for maybe five computers."
- Thomas Watson, chairman of IBM, 1943

"There is no reason anyone would want a computer in their home."
- Ken Olson, president, chairman and founder of DEC

"640k ought to be enough for anybody."
-Bill Gates, Co–Founder and CEO of Microsoft, 1981

"Internet är en fluga som kanske blåser förbi. Jag tror inte att folk i längden kommer att vilja ägna så mycket tid, som det faktiskt tar, åt att surfa på nätet."
-Ines Uusman, 1996, IT-ansvarig minister, Sverige

"The iPhone is a shit phone and nobody will surf the web on their mobile, ever"
-Senior Swedish venture capitalist (okänd), 2009

 

 

Men alla uttalande är ju inte korkade.

"Att läsa datormanualer utan att ha hårdvaran är lika frustrerande som att läsa instruktionsböcker om sex utan att ha mjukvaran."
- Arthur C. Clark

Bloggen har legat i ide någon tid. Kom en del crap som jag bara inte kunde med. Tommix sade för någon tid sedan: "Gör som jag,lev av trollen".

Vete fan om det är för mig.

.

.'

.

I och med omstart kanske jag borde fundera på riktlinjerna för bloggen.

Myspys kanske!??! Riktigt sockersött med bara happy happy.

Pappablogg!?!?!? Riktiga ställningstagande kring barnuppfostran och dylkit.

Modeblogg!!!???!!! Hatobjektet numero uno har jag redan klart: Sandaler med strumpa/tubsocka i.

Sport- o fitnessblogg?!?!?! Bara träningsvideor och häftiga klyschor som "inga magrutor utan stram diet"

Grumpy old man varianten???!!!??!?! Rubriken säger sig självt.

Eller skall jag bara köra på som tidigare med random hjärnspyor, vettiga (enligt mig) debattinnlägg, konstiga bilder och massor av häääärliga tränings rapporter (som lär skall vara tråkiga)?

De super negativa och personligt kränkande kommentarerana har fått mig att tänka om.

Allting har sin tid så även denna blogg. Det är dags för mig att säga hej! Bloggen kommer dock inte att försvinna genast utan jag städar bort alla innlägg förutom det om mobbning. Det är så viktigt, och det är så mycket länkat till, att det skall få stå kvar. Kanske något annat blir kvar också

Så tack för mig. Tack till trogna läsare för era kommentarer och att ni funnits där.

Hey ho - lets go!

MATS

PS. Instagram... (@matsedvard)
PS 2. I´ll be back...
PS 3. 2013 är deleterad

Lauri Hollo kirjoittaa tänään blogissaan Lex Hollo Suomalaisesta seuratyöstä ja miten se on rappiolla.  Hollolla on monta hienoa ajatusta ja olenkin sitä mieltä että urheilun päättäjät tulisi kuunnella miestä enemmän.

Seuratyössä on kuitenkin paljon enemmän rappiolla. Ja se on seurojen sisäiset kiistat ja toimntamallit. Haluan siksi kertoa tositarinan jo aikuisesta keski-ikäisestä miehestä ja hänen seurastaan.

 

Nuoren urheiljamiehen tarina.

"Olipa kerran nuori mies. Urheilullinen sellainen. Elettiin 1980 -luvun loppua 1990 -luvun alkua. Urheiluseuraansa hän liittyi jo vuonna 1977. Tämä nuorimies edusti seuraansa kaikissa kilpailuissa mihin seura hänet määräsi. Kävipähän aitajuoksija nuorukainen jopa pokkaamassa seurallensa neljännen tilan PM moukarinheitossa koska seura kovasti tarvitsi pisteet. Lukio jäi sivummalle, treenejä kun oli 12-14 kertaa viikossa ja kovat treenit olikin joten väsy oli koko ajan. Tulihan sitä jotain menestystäkin 6. sija SM-kilpailuissa 18 -vuotiaana. Vammat ja loukkaantumiset kuitenkin vei miestä. Oman valmentajansa kanssa teki kovasti duunia vaihtoehtoisten treenimenetelmien kehittämisessä ja yhdessä he onnistuivat pidentämään tämän nuoren miehen uraa ja unelmaa. Treenimenetelmät saivat jonkin verran huomiota ja valmentajansa kanssa nuorukainen veti muutaman vaihtoehtotreenin piirin leireillä. Edelleen näkee harjoitteita tehtävän joita he muokkasivat. Se lämmittää.

Koska nuorukaiselle seura oli toinen perhe, hän osallistui melkein kaikkiin seuran talkoisiin, toimi toimitsijana, junnuvalmentajana ja teki vaikka mitä seura pyysi. Tätä hän myös jatkoi aktiiviurheilijauransa jälkeen. Nautti siitä että sai antaa seuralleen takaisin, tai niin hän uskoi tekevänsä. Koskaan ei juolahtanut mieleen että ehkä seura käytti häntä. Yritti kokemusten perusteella ajatella esim. juunuvalmennusta toisella tavalla, yritti hyödyntäen verkostonsa löytää (ja olisi myös onnistunut siinä, nimet papereissa vaan puuttui). Toki, toki. Ei nuorimies virheetön ollut ja teki virheitä mistä hän kuitenkin oppi. Kiitosta tuli harvoin itse asiassa ei koskaan, prenikkaa jaettiin muille vuosien saatossa vähemmän duunia tehneille ”kovasta työstä seuransa eteen”. "Seuraavankerran sitten" nuorimies ajatteli. "Kai joku joskus myös minua kiittää". "Ei ne prenikat sinäänsä mutta se julkinen kiitos" ajatteli nuorimies. Vittuilua (anteeksi oli pakko laittaa) tuli kuitenkin enimmäkseen kun aina ei enää ehtinyt ja vaatimuksia hommien lisäämiseen kuitenkin esitettiin. Lisäksi nuortamiestä jätettiin ulkopuolelle kun päätöksiä tehtiin. Ja näin se jatkui vuodesta toiseen. Pyöreästi 18 vuotta nuorukainen jaksoi tätä. Vuonna 1996 tämä 25 v. nuorimies sitten sanoi ”tack och hej” ja lopetti. Lopetti surullisin mielin koska tiesi että paljon olisi ollut seurallensa annettavaa.

Nuorimies varttui ja hänestä tuli aikuinen. Kiloja tuli hieman lisää, sixpack vatsa katosi. Intohimo lajiinsa kuitenkin säilyi. Jossain vaiheessa tälle jo aikuiselle miehelle siunautui lapsia. Vanhin poika mieli mukaan liikkumaan ja koska perhe oli aito svenskatalande Helsinkiläinen, seuran valinta oli helppo. Isä innostui myös ja teki paluun valmennukseen. Kiitosta tuli vähän. Koska kyseinen isä jo omalla urallaan oli onnettomuus altis, niin valmennuskurssilla sitten käsi murtui. Lopputuloksena syyttelyä laiminlyönnistä valmennustehtävissä jne jne kun tämä isä vaan ei pystynyt kipujen takia. Silloin tuli lopullinen päätös. Ei koskaan enää."

 

Kuitenkin. Rakastan edelleen aitajuoksua. … Ja rakastan edelleen seuraani.
Menestystä urheilijoille ja johdolle näpäytys: Muistakaa kiittää ja kiittäkää julkisesti.

 

En gång HIFK – tai sitten ei.

För att få några dagar av vuxentid med Camilla drog vi iväg till Köpenhamn. Vi hade ingen egentlig målsättning för resan förutom att få gemensam tid att tala igenom det gångna året och se framåt. Givetvis njöt vi även massor av att få njuta av en livsbejakande, öppen, hjärtlig och gemytlig metropol som Köpenhamn är jämfört med den neagtiva och energidränerande stad Helsingfors är samt med Stockholm som är glassar och streber paradiset.

Lite smolk i bägaren blev det på utresan då Camillas väska tyckte det var så skoj att resa att den försvann. Så Camilla fick hårdshoppa lite kläder, smink etc etc  för att vara på säkra sidan. Nåväl väskan dök upp vid midnatt så det var ju fine.

Det är rätt längesedan jag varit i Köpenhamn "på riktigt" så det tog någon timme innan mitt lokalsinne foksuerade. Så vi fick gå en del för att hitta hotellet.

På fredagen var det strålande solksen med torr barmark och en sol som defakto värmde. Fantastiskt! Vi beslöt att promenera ut till "Den lille Havefrue" och samtidigt passa på att se Kastellet och Designmuseum Danmark.


Katellet och "Den Lille Havefrue"


























Designmuseum Danmark


Lite småtrötta i fötterna stannade vi upp på eftermiddagskaffe på muséets cafeteria. Där prOvsmaka de vi för första gången kaka med lakritspulver i glacyren. Var suveränt gott. Såpass gott att vi var köpte hem av varan. Mera om det senare.

Design, i synnerhet, dansk design har intresserat mig (oss) länge. Därför var det ju givet att komma hit.

Det vi inte visste om att de hade en mycket intressant pecilautställning om skivomslag på gång. Spännande att se vilka fantastiska konstverk som många av LP-skivornas konvolut var och är.






Givetvis var även ett vitt antal LP-spelare även utställda. Där fanns även en av de senaste från B&O vilket föranledde en lång dregelaffär från min sida.



Nyhavn

Promenaden förde oss vidare geno staden ner till Nyhavn som är ett av Köpenhamns nöjes och krogkvarter.



Tyvärr han vi inte denna gång bekanta oss med området kvällstid etfersom vi gick på Tivoli senare på kvällen. Men det gör inget. Nu har vi ju ännu en till orsak att åka tillbaka!


TIVOLI GARDENS

Tivoli Gardens är föruton "den Lille Havefruen" kanske Köpenhamns mest kända område eller attraktion. är man i stan och har tid är stället bara ett måste. Visst finns det mycket för barn där men focus är klart inställt på vuxna. I synnerhet kvällstid.


















Det finns ett trettiotal matsställen alltfrån pölsemannen till lyxkrogar.  Vi skulle inte egentligen äta så mycket men vad gör man när ett ställe serverade helt fantastiska ribs!






Christiania

På lördagen hade vi ett rätt så sent flyg hem så vi tog vara på tiden och gick över till Christianshavn. Stadsdelen är som sådan för många obekant.

Säger man däremot Christiania så vet alla vad man talar om. Fristaden Christiania är en del av Christianshavn. Ett mera depressivt ställe än Christianina får man leta. Men nu har man då även sett det så att man är berättigad att ta ställning vid en eventuell diskussion.



Annat smått och gott












Korsvirkeshus i Köpenhamn.















Termometer i närheten av Tivoli!



My kind of place!



Lakuhylla modell "De Luxe". Mumma i kubik!


Summasumarum. Resan var perfekt. Tack till min kära hustru för några fina dagar på tumanhand!

Vi had riki jäkla myki paket.

Drar mig nu tillbaka och bjuder god natt. Sov gott alla höpönassar!

Ho, ho, ho!

Julen närmar sig. Skulle man vara Mumintroll skulle man friikka ut och bli rädd. Men nu är vi ju inte det utan vi fixar pepparkakshus istället. Den trogne läsaren av bloggen kommer kanske ihåg bildkavalkaden på våra pepparkakashus alltsedan 2006 samt fjolårets pepparkakshus.

Nu var det då dags igen. Undertecknad stod för design, konstruktion och ihopfogning.  Överlät, och stack på krog med min svåger, dekorationerna till de i familjen som har ett haju om det dvs William och Camilla. Smågrabbarna Oliver och Nicholas tror ännu fullt och fast på att det är småtomtarna som dekorerar huset och pyntar inför julen här hemma. Camilla har mera bilder här.

Har längs med dagen funderat på det här med självständighet. Vad är det och vad betyder det? Vi önskar varandra en trevlig självständighetsdag, vi kanske skämtar om att vi träffas på slottet. Allt det här är egentligen bara bullshit.

Vi är självständiga för att modiga män och kvinnor trotsade främmande makt och övertygade världen att vi kan klara oss själva. Vi är självständiga för att modiga män och kvinnor tillsammans oberoende av bakgrund gång på gång har motat en numerikst och tekniskt överlägsen fiende tillbaka. Vi är självständiga för att modiga män och kvinnor osjälviskt gav sitt liv för sina kära och nationen.
Vi är självständiga för att om det så skulle vara att vid stod inför fienden, Gud förbjude, vi än en gång skulle ge oss in i kampen för att försvara våra nära, kära och vårt fosterland. Vi är självständiga för att de som kanske vill oss illa vet att vi än i denna dag står enade och att var man och kvinna är beredd att ta till vapen för att försvara oss och försvara oss med en sådan glöd att det inte är lönt att komma hit och slåss. Vi flyr inte, vi viker oss aldrig.

Sinnesrobönen säger ”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.” Ni förstod att ni kan genom uppoffring förändra och accepterade att det kunde kosta er livet. Sänder en stilla tanke och en tacksam bön till de som gav sitt liv, till de som fick men för livet samt till de som genomgick krigets fasor för att leva med skuldkänslan varför just han eller hon klarade sig, för att jag, du, vi idag kan leva vårt liv fritt.

Vi är Finländare.

Och det är självständighet.

Niche diggar Mumin filmerna. Så vi der dem en hel del. Har länge funderat över karaktärerna och nästan alla funkar för mig. Snusmumriken har jag dock problem med.

Snusmuriken är besserwissern, den präktige, bror duktig som dessutom är väldigt förtegen om sitt privatliv. Han, liksom Skalman i Bamse, tror sig vara bättre än alla andra och är inte sen att småhånfullt tillrättavisa andra. Varför är han sådan? Vad får han för kicks av att päte över Mumin and the gang?

Kan någon dessutom redogöra för hans södernresor? Vad gör han? Är han brorduktig även då? Har han där något annat "Mumintroll" att tillrättavisa. Eller har han någon dominant kvinna som kör med honom i ett halvår så att han sedan kan dra upp till Mumindalen och päte. Kanske han sticker till Pattaya och lever rövare med booze och löstkvinnns?

Kan någon hjälpa mig? Dessa frågor besvärar mig.

"Valmentaja oli tuhonnut yhden varhaisteini-ikäisen pojan jalkapalloharrastuksen ja ehkäpä itseluottamuksenkin päättämällä sekä tavoitella voittoa muiden tunteista välittämättä että olla pahoittamatta tähtihyökkääjänsä mieltä."

Så här skriver Kristian Sundqvist i sin blogg "Brittifutista Sunqvistin mitalla". Hela inlägget speglar rätt väl diskussionerna om tränarens roll oberoende av vilken lagsport vi talar om. Visst finns problematiken även inom individuell idrott och exempel på tränare som tränat sönder sina adepter, i brist på lyhördhet, finns det gott om.

Så läs och begrunda.