Glada vi till skolan gå - eller några ord om mobbning!

13.08.2013 kl. 14:54

Dagens har varit inspirerande med bilder på Fejjan av brunbrända barn som glada i hågen skuttar iväg till skolan. Jag blir på riktig glad av att se dem!

De senaste veckorna har dock genomsyrats av allavärldens antimobbingskampanjer och slogans. Allt detta är gott och väl. Mobbning skall talas om.

Det som bara gör mig så infernaliskt förbannad är det är de värsta mobbarna av mig (i forn stora dagar) som är det som bankar på de största anti-mobbningstrumman. Med vilken rätt? Har ni illa att vara och vara för det ni gjort åt någon annan mänska kan ni ju alltid ta kontakt och säga förlåt. Eller om ni nu är riktig rakryggade kan ni göra det officiellt på t.ex. fejjan. Hesarens först sida skulle vara ännu bättre. Det skulle vara ett fint drag av er och uppskattat av oss som blev utsatta för era glåpord, smeknamn, skuffar, baktal och det värsta av allting utfrysning.

Jag hade 17 semeknamn som relaterade till min dåliga tonårs hy, 4 som var realterade till min karftiga svettning (ett problem som jag lider av än i denna dag), 3 som anspeglade sig på min gänliga lekamen och dessutom ett antal som jag nu bara fick. Har fått ytterkläder neddränkta med vatten på vintern, jag har hittat hundskit i min väska, det har satts krokben för mig i trappan så jag fallit handfallen ner på en annan mobbare som såg det som en invit att börja slåss... för att nu nämna några saker. Dessa saker har inte bara hänt en och två gånger utan det var riktigt jävligt under två-tre år. När man sedan för en gångs skull tog mod till sig och gav igen så var man plötsligt problemet i lärarnas ögon. För lärarna var (i fornstora dar, bättre idag) mästare på att ignorera problemen på gårdarna och i klassen.

Nåja. Tillslut sket jag bara i det. Jag hittade mina vänner inom friidrotten. Inom friidrotten var man då och är ännu kompis med allt och alla konkurenter såväl som lagkamrater. Man jobbade alltid för både sig själv och de andra. Friidrotten gav också en fristad från mobbningen. Tyvärr gav den ju även ett synnerligen bra botten för mobbnig. "Riktiga karlar spelar ju fotboll eller hockey" fick jag mig upplyst en och annan gång. Friidrott och gymnastik höll, enligt dessa sannerligen upplysta individer, bara män med alternativ sexuell läggning på med. Skolan skötte jag så gott det gick, blev bra på alternativa vägar hem, lärde mig att läsa signalerna hos antagonisterna. Lyckades med föräldrar som gjorde det de kunde, en stark hobby, med stöd av mänskliga, roliga och starka tränare och genom att bli grå och osynlig i skolan att ta mig igenom skitet.

Så. Vad vill jag då säga med detta småbittra svammel? Jo...

Föräldrar. Var uppmärksamma på hur era barn mår. Ser ni ens en skugga av mobbning ta i med hårdhanskarna med en gång. DET GÅR INTE ÖVER AV SIG SJÄLV!
Se också till att era barn har andra vänner än bara de på skolan. Detta kan vara A och O för att klara av tonåren med själsfriden intakt.

 

Tillslut. Vet ni förresten hur det känns att vara mobbad?

För mig kändes det som att stå naken, mitt i en hungrig vargflock, en smällkall vinternatt, ensam och långtborta från all hjälp. När man bara väntade på det första smärtsamma hugget. Det värsta var när hugget aldrig kom, när flocken bara cirklade för den visste att väntan på smärtan var var värre än själva smärtan. Flocken ville se en lida. Smärtan var en befrielse, en rush av adrenalin.

 

Hur som helst önskar jag alla barn, lärare och andra skolansfunktionärer en fint läsår!

Var snälla med varandra, det vinner ni alla på!

 

 

Mats Almqvist
Kommentarer (6)
Spamfilter
Skriv siffran 1 med bokstäver:
Första vettigt skrivna grejen kring ämnet denna höst... Var själv utsatt för mobbning till halva åk 7. Det var av en släkt med manliga representanter som fick darwins teorier om survival of the fittest rejält på skam. Ansåg då och har inte behövt revidera uppfattningen att de representerade "the missing link" i evolutionen förutom att de egentligen aldrig har utvecklats förbi den positionen. I mitt fall slutade det när det rann över på en hockeyplan och jag bestämde mig för att göra ett rejält försök att klyva min huvudantagonist med en rinkbandyklubba. Inte kanske mitt stoltaste ögonblick men för en gångs skull gick jag rak i ryggen från ett möte med mobbarna medan de hjälpte huvudantagonisten hem. Följande dag i skolan hade min huvudantagonist letat efter mig för att rätta till statistiken men då hade en kompis ställt upp för mig och sagt att han inte skall röra mig. Det kom en del ilskan blickar men jag fick vara i fred efter det. Jag var lyckligt lottad. Pojkars mobbning är ju ändå ganska synlig men flickor kan sköta det på ett riktigt jävligt sätt och ofta kan de vara grymma på ett sätt som få i omgivningen uppfattar. Föräldrar kan inte skydda sitt barn från allt och skall väl inte göra det heller, annars får de inte det skinn på näsan som livet kommer att kräva. Däremot skall man som förälder finnas där vid deras sida för att hjälpa dem över sina tuffa stunder så att de inte står så ensamma som du beskriver. Tillsammans kan man kanske komma åt problemen, ensam klarar man det sällan. För många har ett verkligt skit skolår igen börjat, kanske vi föräldrar kan lindra det för dem? Och inte endast för de egna barnen utan även andras när man ser att det behövs.
Pappsen13.08.13 kl. 18:47
Tack Pappsen för ditt svar och stöd. Håller fult och fast med om att för många har 9,5 månader av helvete utbrutit. Åt dem vill jag säg: Det tar slut. En dag hittar ni ett sätt att ställa er över antagonisterna. Och då är det ni som är vinnarna. Men be om hjälp. Genast. Tala med era föräldrar, vänner, alla. Att bli mobbad är inget att skämmas över, det är inte ett tecken på svaghet och det är INTE DITT FEL!
14.08.13 10:59
Ditt inlägg fick mig riktigt att bli gråtfärdig/full av vrede. Blev själv mobbad i högstadiet, och sviterna av det kommer aldrig att försvinna. Jag är fortfarande osäker på mig själv, och kommentarer som må vara oskyldiga kan ibland ta ont. Är alltid rädd för vad människor tänker om mig osv... Ok, barn kan vara grymma, men det som är riktigt förfärligt är då vuxna mobbar, psykiskt, och du som nu är vuxen har blivit mobbad som barn... Fy f... Ibland är det bra att inte äga ett vapen.
frustrerad singelkvinna16.08.13 kl. 15:08
Such method as bullying is not always effective and actual. This is especially true of the learning process. Many students are faced with this.
writing service15.09.17 kl. 13:52
I enjoyed reading the full version of the articles! However, it would be better if your could present it in English as well, for a better comprehension.
Blog Custom Paper Help03.10.17 kl. 13:56
Thanks for describing your emotions in such a positive form and even in a poetic way. I like the way how you produce the entire blog!
http://essay-editor.net/blog/page/230.10.17 kl. 11:47
I think that this is completely unacceptable for such a model of the state. I think that you have very interesting thoughts
http://resumeperk.com/blog/assess-all-kinds-of-risks-of-starting-a-new-career18.03.18 kl. 16:41

 


 

 

 

Om mig!

"Livet är som det är och blir som det blir. Det är bara att hänga på och njuta av färden så gott man kan."
- mitt motto!

Är en liten pojke som är instängd i kroppen på en snadisti över 40-åring. Älskar trning, poppcorn med smörsmak, vin och god mat, action filmer, böcker, serietidningar (Pondus först och främst) och givetvis att lyssna på rock'n'roll på seriöst vansinnigt hög volym.

Klicka gärna in på min matblogg.

Annat som du borde (?) veta om mig:

  • Anser att Hymnen ur Finlandia borde vara vår nationalsång
  • Tycker att om man ändå gör sig omaket att klä sig
    på morgonen, kan man ju lika gärna klä sig väl!
  • Anser att alla borde läsa:
    Orwells, 1984
    Huxleys, Du sköna nya värld
    Bardburys, Farenheit 451
  • Älskar krispiga höstmornar och soliga lata sommardagar.
  • "En gång HIFK, alltid HIFK".
  • Är en förtagare som kämpa på med medie-försäljning, reklam och pr.

Följ mig på Instagram.

Instagram


Sist men ändå främst är jag en make och en far till 3 pojkar. Min familj är det viktigaste för mig nu och alltid!

Allt bildmaterial är © Mats Almqvist om inte annan anges.
Maila mig gärna på mats.almqvist(at)gmail.com


hittad på WWW.minnsinteadressen.something